Tjock- och ändtarmscancer, dvs. kolorektal cancer, är en av de vanligaste tumörformerna. Varje år insjuknar cirka 6500 individer i Sverige och cirka 1,8 miljoner i världen. Antalet nya fall stiger på grund av ökad incidens som orsakas av livsstilsförändringar hos världens befolkningar med övergång till en mer västerländsk livsstil och på grund av ökad livslängd.

När kolorektal cancer har diagnostiserats kartläggs tumörens utbredning med skiktröntgen. Cirka 3 av 4 individer har då inte några påvisbara metastaser, dvs. detekterbar tumörspridning till andra organ. När botande behandling bedöms vara möjlig utgörs den av kirurgi, varvid man avlägsnar det segment av tarmen som drabbats av cancer med det omgivande lymfkörtelfältet. Efter operationen ges ibland cytostatikabehandling, s.k. adjuvant behandling. Vid ändtarmscancer kan det även vara aktuellt att ge strålbehandling, eventuellt i kombination med cytostatikabehandling, innan eller efter kirurgi.

Kirurgi botar endast cirka 50% av de som drabbas av kolorektal cancer. Detta beror till stor del på att en del patienter har dottersvulster redan initialt (stadium IV). När potentiellt botande kirurgi utförts undersöker patologen operationspreparatet för att bedöma tumörens växtsätt lokalt, dvs om tumörväxten är begränsad till enbart ytligt i tarmväggen (stadium I), djupare i tarmväggen (stadium II), eller om den har spridit sig till lymfkörtlarna nära tarmväggen (stadium III). Andelen som överlever fem år efter kirurgi uppgår till nära 100% vid stadium I, cirka 80-90% i stadium II, och cirka 60-80% i stadium III. Vanligen erbjuds individer med en tumör i stadium III tilläggsbehandling med cytostatika då tumörväxt i de lokala, bortopererade, lymfkörtlarna indikerar en möjlig risk för att tumören kan ha spridit sig vidare förbi dessa. Om tumören är i stadium I bedöms individen som botad. I stadium II är återfallsrisken, 12(9-31)%, avsevärt mycket lägre än i stadium III, 33(17-44)%, och adjuvant cytostatika erbjuds då endast om vissa riskfaktorer föreligger.

Adjuvant cytostatikabehandling ökar den relativa femårsöverlevnaden med upp till 40% beroende på behandlingsval. Ett problem är att de som får adjuvant cytostatikabehandling efter att en stadium III-tumör opererats bort ibland får sådan tilläggsbehandling i onödan, dvs. överbehandlas. Mikroskopiskt påvisade tumörceller i de lokala, bortopererade, lymfkörtlarna kan sakna de egenskaper som gör att de förmår sprida sig vidare i kroppen. Denna skillnad i spridningsförmåga kan inte den mikroskopiska undersökningen av lymfkörtlarna bedöma. Ett kanske större problem är att patologen undersöker endast enstaka, tunna snitt från lymfkörtlarna och då riskerar att missa förekomsten av tumörceller i andra delar av lymfkörtlarna. I dessa fall riskerar patienten att underbehandlas eftersom tumören därigenom klassificeras som stadium I eller II.

Över- och underbehandling innebär ett stort lidande för patienten, och onödiga kostnader för samhället. Vi har därför konstaterat att det finns ett behov av tilläggsdiagnostik och karakteristik av tumörceller i lymfkörtlarna i operationspreparatet för att beslutet om eventuell adjuvant cytostatikabehandling ska fattas på ett säkrare underlag än det som enbart den mikroskopiska undersökningen kan ge.

HiloProbe fokuserar på säkrare undersökning av de lokala lymfkörtlarna, och ColoNode är en diagnostikprodukt som utvecklats för detta ändamål.